Katty Hauptman Historiska museet

Denna vecka stafettbloggar jag hos Riksförbundet Sveriges museer. I dag och i två kommande inlägg skriver jag om JÄMUS-hearingen som var på Historiska museet i förra veckan och om vidare arbete med regeringsuppdraget att utveckla mer jämställd representation i utställningar och samlingar.

Läs mer på Riksförbundet Sveriges museers stafettblogg!

Dags för arkeologins Fågel Fenix att resa sig ur askan

På Historiska museet har det varit konferens om vad som blir kvar efter uppdragsarkeologins stora utgrävningar (i måndags och tisdags, 14-15 mars). Vilken rapportering vill vi ha? Och för vem? Viktiga frågor för arkeologisamhället. För tredje året i rad arrangerar Riksantikvarieämbetet denna typ av möte och intresset är rekordstort. Ungefär 150 av landets arkeologer har samlats och många fler hade velat komma om det bara hade funnits plats.

Fågel Fenix förbränns i lågorna. Detalj ur: The Aberdeen Bestiary, bok om fåglar från andra hälften av 1100-talet.

Förmiddagsblocket handlar om att skriva historia. Jag själv är moderator och det är vetenskapsjournalisten Kristina Ekerö Eriksson som inleder skarpt och intressant om villkoren för att skriva populärt. “Vad gör ni med själarna?” undrade en liten kille när han besökte arkeologerna som grävde i Kalmartrakten för några år sedan. Det här berättar Gert Magnusson, mångårig arkeolog, och tillägger att barns nyfikna frågor om det förflutna är den bästa utmaningen för varje arkeolog. Vi som är här delar ett stort arkeologiintresse och vill förstås också entusiasmera andra. Men en tvekan kan anas bland konferensdeltagarna just denna dag.

Björn Magnusson Staaf, ordförande för Svenska arkeologiska samfundet, höjer temperaturen strax före lunch med ett brandtal för att ingjuta mod i församlingen. Och det kan verkligen behövas. För det blir alltmer tydligt att det ligger en våt filt över salen. Kulturdepartementet har precis sprängt en bomb genom förslaget att de arkeologiska uppdragen ska upphandlas enligt lagen om LOU och att det är företaget som exploaterar mark istället för Länsstyrelsen som ska välja mellan anbuden. Men det är ju inte det som konferensen ska handla om. Förmodligen är det ändå därför det med några få undantag känns allmänt uppgivet. Ulf Bodin beskriver träffande stämningen här.

Det är inte bara den arkeologiska dokumentationen som ska arkiveras. Föremålen ska både brukas och förvaltas för framtiden, till exempel på Historiska museet.

Ingen tycks känna sig manad att ta täten och ansvaret för branschens situation. Varken Riksantikvarieämbetet eller Länsstyrelserna kliver fram på det sätt som jag tror att många skulle önska. I slutdiskussionen sammanfattar Mats Mogren att det finns ett systemfel. Det gör det. Alla vill ha mer synteser, men ingen vill betala för dem – enkelt uttryckt. Men om vi bara väntar på att någon ska fixa till strukturen så kommer uppdragsarkeologin att börja tyna.

De 150 arkeologerna i salen har inte bara 2250 års samlad erfarenhet (som Ulf Bodin har räknat ut). De är också uppdragsarkeologins hjärta, människor med varsin egen kärlekshistoria till arkeologin. Trots den tidvis lite loja tonen är det tydligt att det handlar om mycket mer än att stämpla in på jobbet. Alla bryr sig verkligen om resultaten och om arkeologisk kunskapsuppbyggnad! Att de strukturella hoten oroar är lättförståeligt. Men om inte just dessa personer kan hitta styrkan att resa ur askan och bli aktivister så oroar det åtminstone mig. Det kan inte gärna finnas någon annan som skulle kunna driva förändrings- och förbättringsfrågor mer passionerat än den med eget äkta engagemang i ämnet. Det gäller att skifta från den gemensamma intressegruppen till ett mer samhällsorienterat fokus.

Fågel Fenix reser sig ur askan. Detalj ur:The Aberdeen Bestiary, bok om fåglar från andra hälften av 1100-talet.

Men hur ska man få tid och kraft i pressad vardag? Ja det kan jag förstås inte svara på. Men jag kan göra en jämförelse. Den amerikanske internetgurun Clay Shirky har skrivit den omvälvande boken ”Cognitive surplus. Creativity and generosity in a connected age”. Han menar att människor i västerlandet har en sorts “kognitivt överskott” som vi kan använda kreativt för att bidra till en bättre värld – om vi bara vill. Han blev fly förbannad när en TV-journalist frågade hur folk har tid att ägna sig åt att till exempel uppdatera Wikipediaartiklar. Shirky räknade ut att amerikaner tittar på TV ungefär 200 miljarder timmar om året (svindlande). Den samlade tiden som människor world wide hade lagt ner på Wikipedia fram tills hans undersökning, motsvarar ungefär 100 miljoner timmar totalt, vilket är lika mycket tid som USA använder bara för att se TV-reklam under en helg, samtidigt som man inte får ihop “livspusslet”. Ersätter man alltså så lite som en procent av tex TV med att skapa något man tror på och som kan komma andra människor till del så kan man uträtta stordåd.

Det går förstås inte att översätta rakt av till vad som är “uppdragsarkeologins TV-tittande”, men poängen är snarare att man genom att omprioritera en liten del av tiden till interaktion utanför sin egen grupp kan få en mångdubbelt större utväxling - som dessutom har potential att engagera fler människor att också ta saken till sina hjärtan.

Om vi lägger till Henry Jenkins resonemang om hur ”Konvergenskulturen” fungerar då kan man börja se möjligheter att agera. Mediekonvergens innebär att gamla enkelriktade medier och så kallade nya medier som drivs med gräsrotsengagemang samverkar för att få större genomslag i samhället. Riksantikvarieämbetet har till exempel lagt ut gamla fotografier på Flickr. Det har gett många tusen fler tittningar och kommentarer än mycket annat inom kulturarvsfältet. Det är inte alltid lätt att få en artikel publicerad i en tidning. Lägg ut den på lämplig internetplats istället. Vem vet, kanske tar gammelmedia upp den i ett senare skede när det är en story för dem. Tänk på #prataomdet som började med ett twitterflöde mellan privatperoner och sen rullade genom alla medier i några veckor. Tänk på de sociala mediernas roll i den egyptiska revolutionen.

Och avslutningsvis, i en intervju berättar Shirky om sin favorit när det gäller att motivera medarbetare. Amazon har ett särskilt pris som bara delas ut till någon inom företaget som har gjort något jättebra - men utan att fråga om lov först! Kan det vara något för arkeologibranschen? Ja, i dessa dagar finns ett helt smörgåsbord av verktyg som kan nyttjas för att arkeologerna likt Fågel Fenix ska resa sig ur askan.

Hashtag för twitterflöde från konferensen: #raärapport

Sen detta inlägg skrevs har Åsa M. Larsson också bloggat om konferensen:

http://www.saublogg.se/2011/03/rapport-over-ett-rapporteringsmote/

Follow on Tumblr